bobothemagicalmonkey

Det gör mig ledsen.

Jag läser gamla inlägg och ser vad jag sagt, för så tidigt som tre veckor sedan. Hur jag mådde; hur jag nu inte längre mår.

Det känns ensamt. De var en del av mig, mina drömmar. De var en del av min identitet.

Välkommen, solsken. Stig in.

Hej då, drömmar. Jag kommer att sakna er.

---

Blotta dina tänder, vargasjäl.

Vidga dina borrar, hörsamma dina sinnen.

Världen är på väg att återgå till sitt gamla; sitt gamla, hemska kalla.

Vandra utmed mig, bredvid mig och utanpå mig. Existera i min närhet; blotta dina tänder, vargasjäl.

Delge mig din styrka; ge mig kraft.

Höj din nos till skyn och skall, yla för vad som rättmätigt är ditt.

Visa vem du är, vargasjäl och vägled oss andra. Kliv fram, kasta ditt huvud och blicka framåt.

Spetsa dina öron bakåt, blotta dina tänder och slå ögonen i ditt byte.

Kom, vinter, kom. Hugg i mig med ditt isiga svärd; skölj bort mina synder med din kyla. Skänk mina tankar din ilska, ditt bett. Slit i mina kinder och vrid mitt huvud åt värmen. Visa mig var mina steg bör riktas, min väg stakas. Du är min vän, vinter, en vän som biter hårt, bryter ned mig till det jag behöver vara.

Kom, mörker, kom. Täck mig med din frånvaro av ljus; dölj från mig det jag ej bör se, dölj för mig den framtid jag kanske annars skulle sett. Förtydliga för mig var ljuset är.

Kom, solsken, kom. För jag saknar dig så.

Jag försöker höra framtiden kalla på mig, men det enda jag hör är dåtidens ekon.

Jag försöker att gå framåt men kedjorna kallar på mig med sitt rassel.

Jag försöker att frigöra mig från oket, från bördan jag själv lagt på mina axlar men lyckas på det sättet bara böja mig åt sidan och lägga sten i min ficka.

Jag vet inte hur det kommer att gå. Det börjar bli oerhört svårt att andas, att leva. Min överlevnadsinstinkt börjar falna.

Jag vet inte vad jag skall göra.

Det har dock varit mycket trevligt att känna er.

Ni behöver inte vara oroliga; inget kommer att hända.

Hoppas jag.