Blotta dina tänder, vargasjäl.

Här kommer ett lite mer ... poetiskt inslag, antar jag.

Blotta dina tänder, vargasjäl.
Vidga dina borrar, hörsamma dina sinnen.
Världen är på väg att återgå till sitt gamla; sitt gamla, hemska kalla.
Vandra utmed mig, bredvid mig och utanpå mig. Existera i min närhet; blotta dina tänder, vargasjäl.
Delge mig din styrka; ge mig kraft.
Höj din nos till skyn och skall, yla för vad som rättmätigt är ditt.
Visa vem du är, vargasjäl och vägled oss andra. Kliv fram, kasta ditt huvud och blicka framåt.
Spetsa dina öron bakåt, blotta dina tänder och slå ögonen i ditt byte.
Kom, vinter, kom. Hugg i mig med ditt isiga svärd; skölj bort mina synder med din kyla. Skänk mina tankar din ilska, ditt bett. Slit i mina kinder och vrid mitt huvud åt värmen. Visa mig var mina steg bör riktas, min väg stakas. Du är min vän, vinter, en vän som biter hårt, bryter ned mig till det jag behöver vara.
Kom, mörker, kom. Täck mig med din frånvaro av ljus; dölj från mig det jag ej bör se, dölj för mig den framtid jag kanske annars skulle sett. Förtydliga för mig var ljuset är.
Kom, solsken, kom. För jag saknar dig så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0