Självklart hade jag fel.

Jag brukar alltid inbilla mig att jag inte kan skriva mer när jag väl börjat. Det är ju självklart falskt. Självklart hade jag fel. Oerhört enerverande.

Eller så kanske jag hade rätt.

Åh, min vackra lilla hjärna. Vad gör du med mig?

Tack.

En mycket vackrare dag gryr.

God dag.

Jag tror jag har saknat att skriva av mig. Att nyttja mina tankar för att pränta en form av ord, en skapelse formad av bokstäver. Hm. Mycket har hänt i mitt liv, mycket kommer att hända. Jag anser mig nog faktiskt ha mognat till viss del. Som vissa säger; det är oerhört fruktansvärt omöjligt svårt att inse hur långt man faktiskt kommit förrän man vänder sig om och tittar på sina fotspår.

Jag vet inte om jag har fler ord att pränta på den här sidan. Jag ville nog mest bara säga det.

Godnatt.

Tack för mig.

RSS 2.0