bobothemagicalmonkey

Jag vräker mig ur sängen som jag så ofta gör när jag är sådär trött, går på toaletten, kommer ut igen står och svajar ett tag, välter mig framåt tillbaka in i mitt rum och tar på mig kläderna i ett klumsigt försök till mjuka och försiktiga rörelser. Rullar mig ned längst korridoren till mitt nya och fina datorrum och ramlar in genom dörren men stannar genast upp - för jag kan se ut genom fönstret. Därute möter mig en ny dag av under, en ny dag av tankar, idéer, upplevelser och magi.

Tack för att du finns, du vet vem jag menar (om du överhuvudtaget läser).

Ibland behövs så lite för att återuppta en gammal sedan länge död gnista man trodde försvunnen i hjärtats djupa gångar och gränder.

Tack för mig.