bobothemagicalmonkey

Jag vandrade runt i mitt eget tankehav ett tag, tänkte över var jag var i mitt liv, vad och hur jag hade gjort allting för att hamna här. Det är lite synd att jag skall behöva tappa bort mig, snubbla över mig själv och sedan glömma bort allting igen för att hitta mig själv - för att hitta inspiration för att skriva, eller bara för att hitta var fan jag lade nycklarna.

Det är lite synd att jag inte kan koncentrera mig tillräckligt för att få till ett enda litet ynka jobb, en enda ynka liten konflikthantering.

Det är skönt det, skönt att veta att man tagit sig någonstans i världen.

Fy fan, ibland känns det som att det är syrran som är normal.

Tack.