bobothemagicalmonkey

Jag kliver upp, hänförd över hur vacker morgondagen är, hur skinande solen kan te sig utanför ett fönster jag inte bryr mig om att öppna. Jag tittar mot morgondagens gröna gräs och ler för mig själv, hur mycket skulle jag inte njuta av att stå därute imorgon och bara få känna gräset mellan tårna. Jag tar sedan på mig mina låtsas-tofflor och kliver ut i en tom hall, ler för mig själv och fantiserar hur det kommer se ut när allt är städat och klart, när det är fyllt av kärlek, studs och liv. Livet leker, om än bara en dag i taget, med framtiden i sikte, som ett ensamt mål på horisonten. Man kan inte säga; "Det är helt molnfritt", utan man säger bara; "Det är bara ett litet moln på himmelen". Så kan det vara ibland, man känner sig på topp, även fast det bara är ett enda moln.
    Ibland så kan man känna sig på topp bara för att man får se lite blått. Jag vet inte vad jag menar, vad jag känner eller vad jag försöker åstadkomma med det jag skriver nu, det enda jag vet är att jag ändå vet precis exakt hur jag känner när jag känner det och att jag väldigt, väldigt gärna uttrycker det på något sätt. Kalla mig konstig, kalla mig underlig, men det är sådan jag är.

Så är det bara.