Vid morgonen åter

Vid morgonen åter jag ler, vid morgonen åter jag lever och andas.
  "Hej, där, främling."
  "Hallå, du ärovördige morgon."

Vandra med mig, kliv bort från den utstakade vägen, skaka loss, spring utan skor bland rötter och barr.
Det behöver vi alla.

Andas.

Vakna.

Lev!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0